Strategisk time out.

Vid sekelskiftet beslöt våra makthavare att vi inte hade något definierbart hot mot Sverige så som vi hade under kalla kriget. Detta kan på många sätt ha varit helt sant. Vi hade inte längre ett stort östblock med en uttalad ambition av världsherravälde. Vi hade inte heller ett starkt västblock som stod berett att möta en aggression från detta.
Men vad hade vi egentligen?
Det hade vi inte en aning om och är inte helt klara över idag heller.
Den logiska slutsatsen att dra hade alltså varit att vi inte längre kan fokusera vår krigsmakt på ett tydligt och klart scenario som är trots allt ganska enkelt att planera för. Vad vi borde gjort är alltså att öka försvarsanslagen snarare än minska dem, detta för att skapa ett försvar kapabelt att möta vad som helst, snarare än bara ett storangrepp från stormakt röd.
Det kalla krigets slut innebar inte en ökad säkerhet för Sverige, den innebar en minskad säkerhet. Till exempel har centraleuropas accelererande beroende av fossilgas från Ryssland gjort att vi inte längre kan se en demarkationslinje genom tyskland. vid en eventuell framtida konflikt kan tysken lika gärna stå på Rysslands sida mot Sverige som på vår sida mot sovjet, särskilt då vi inte är medlemmar i NATO vilket skulle gjort oss till automatiska kompisar med Tyskland och i just det scenariot gett oss en viss säkerhet.

Alltså, slutsats av frånvaron av tydliga hot borde föranlett ökad försvarsbudget, inte minskad.

Det förra kriget upprepas aldrig.

En truism i all militärplanering är att man planerar för det senast utkämpade kriget och att det visar sig aldrig vara det förra kriget som inträffar nästa gång.
Med detta vill man påskina att det är en dumhet att i sin planering försäkra sig om att kunna möta den krigföring som nyttjades i det förra kriget då den ju inte kommer att gälla i nästa.

Detta är ett av de mest ohederliga argument man kan använda i min mening. Själva orsaken till att det förra kriget inte upprepas är ju just därför att man står rustade för att hantera det kriget. Men även fienden står väl rustad att föra det kriget och det innebär att om man inte själv är redo att föra det förra kriget så har fienden inget skäl att inte genomföra just det föra kriget, man har ju redan materielet och kompetensen att genomföra det.
Vi måste allltså med nödvändighet rusta oss både för det förrra kriget och för de olika sätt vi tror att är möjligt att nästa krig ommer att föras på. Idag är Sverige varken rustat för det förra kriget eller för nästa krig. Varför inte det?

RSS 2.0