treprocentnu

Vid sekelskiftet beslöt våra makthavare att vi inte hade något definierbart hot mot Sverige så som vi hade under kalla kriget. Detta kan på många sätt ha varit helt sant. Vi hade inte längre ett stort östblock med en uttalad ambition av världsherravälde. Vi hade inte heller ett starkt västblock som stod berett att möta en aggression från detta.
Men vad hade vi egentligen?
Det hade vi inte en aning om och är inte helt klara över idag heller.
Den logiska slutsatsen att dra hade alltså varit att vi inte längre kan fokusera vår krigsmakt på ett tydligt och klart scenario som är trots allt ganska enkelt att planera för. Vad vi borde gjort är alltså att öka försvarsanslagen snarare än minska dem, detta för att skapa ett försvar kapabelt att möta vad som helst, snarare än bara ett storangrepp från stormakt röd.
Det kalla krigets slut innebar inte en ökad säkerhet för Sverige, den innebar en minskad säkerhet. Till exempel har centraleuropas accelererande beroende av fossilgas från Ryssland gjort att vi inte längre kan se en demarkationslinje genom tyskland. vid en eventuell framtida konflikt kan tysken lika gärna stå på Rysslands sida mot Sverige som på vår sida mot sovjet, särskilt då vi inte är medlemmar i NATO vilket skulle gjort oss till automatiska kompisar med Tyskland och i just det scenariot gett oss en viss säkerhet.

Alltså, slutsats av frånvaron av tydliga hot borde föranlett ökad försvarsbudget, inte minskad.